”Yeah man, blow up that motherfucker!”
Året är 2010 och jag befinner mig i New Delhi. Den amerikanska officeraren skrattar högt och dunkar mig uppmuntrande i ryggen. Vi hukar dubbelvikta i en trång cockpit i ett stridsplan och flyger med svindlande hastighet över landskapet. Plötsligt pekar han upphetsat på en liten svart punkt som sakta rör sig nere på marken. Det är en liten lastbil som åker längs en bergsväg omgiven av buskar, sand och stenar. Jag börjar svettas över hela kroppen. ”Go ahead, push that red button!” väser mannen upphetsat. Min puls rusar och jag vill bara härifrån men det är för sent nu. Lampor blinkar, knappar lyser, ett målsikte ställs in digitalt över fönstret. TARGET LOCKED står det med röda bokstäver, READY TO FIRE. Hela min kropp skriker nej inombords men jag vill inte bli avslöjad. ”Oh yeah” svarar jag med min lägsta basröst för att låta lite macho, ”here we go guys!”. Jag trycker på knappen och försöker titta bort medan lastbilen därnere sprängs i ett moln av rök. Mannen bredvid mig applåderar.
Detta utspelade sig i en flygsimulator ägd av Lockheed Martin inne på DefExpo, en av världens största krigsindustrimässor. En gigantisk mötesplats för världens samlade vapentillverkare och krigsindustrins alla företrädare. Jag är där undercover och befinner mig plötsligt mitt i den globala militärmaktens mest glamourösa shoppingcenter, helt stängt för allmänheten. Tusentals och åter tusentals kvadratmeter av glänsande montrar fyllda med vapensystem och säljfraser. I mässhallarna står missiler uppradade som en parad av erigerade fallosar med tillhörande värdinnor i korta kjolar, jättelika bomber beundras och affärer går i lås för miljarder. Här finns inga vanliga medborgare, ingen som säger ifrån. Det får mig att vilja kräkas, men jag samlar på mig all information jag kan och spelar rollen till perfektion. Varje säljfras, varje leende, varje bredbent gubbe ska kommas ihåg.
När jag kommer hem använder jag varje detalj för att bygga min kommande karaktär där jag ska lura svenska gymnasieelever att tro att jag är en kille som byggt sin framgång på vapenexport. Det lyckas och aulaföreläsningen ”Från utanförskap till entreprenör på 80 min” blir en stor framgång med Stina Oscarsons text och regi. Elever diskuterar, upprörs och vässar fredsargument efteråt i hela landet. Jag jublar inombords!
Och det är så jag vill fortsätta arbeta som skådespelare. Störa den rådande ordningen och försöka mana till handling. Prata om makthunger, orättvisor och mansvärldens konsekvenser. Om kriget som karriärstege, underhållning och ekonomisk maskin.
Nu gör jag det igen. Och jag kommer aldrig glömma vad jag upplevde i New Delhi 2010, det bär jag med mig varje kväll på scenen. Tack Anna Ek, dåvarande ordförande och Linda Åkerström, nedrustningsansvarig på Svenska Freds för att jag fick göra resan ihop med er. Tack Bertha von Suttner för ditt glödande engagemang i fredsfrågan, och tack alla ni som fortsätter brinna i hennes fotspår.
Ned med vapnen!
ROBERT FUX
skådespelare och fredsaktivist
Pax nr 4/Specialutgåva Säkert, 2018 (uppdaterad i december 2019)
