KRÖNIKA: Sverige är skamligt tyst

Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten 27 juni 2025.

Luftens drönare och ljudet av hovrande helikoptrar har nu bytts mot fiskmåsarnas skrän. Nu har Natos stora toppmöte avslutats och lugnet börjar lägga sig över staden.

Få kan ha missat att Nato hållit sitt årliga möte i Nederländernas Haag. Dit tog jag mig för att bevaka cirkusen och försöka demokratisera den säkerhetspolitska debatten. Den debatt som det gång på gång verkar som att vi inte ska ha i Sverige för att våra riksdagspolitiker tycker det är ‘så fantastiskt med enhet’ i frågan om den gigantiska militära upprustningen.

Jag däremot tänker att demokratins styrka inte är enfald utan just att fler perspektiv ger debatt och förhoppningsvis mer övervägda och förankrade beslut. Att Spanien under Natomötet problematiserade den gigantiska upprustningens konsekvenser ser jag som ett sundhetstecken. Att landet nu riskerar att straffas för det med höga tullar av USA:s president Trump är ett repressivt agerande som sänder obehagliga signaler om att den som ifrågasätter makten straffas.

Spanien är långt ifrån ensamma om att lyfta att det nya kravet på att Natoländerna ska satsa 5% av BNP på försvar tränger ut viktiga satsningar på sociala reformer. Parollen ”Welfare not Warfare” har dykt upp både i samtal människor emellan och på protestskyltar här vid mötet. Slagordet används ofta för att beskriva den fråga om prioriteringar det faktiskt handlar om. Sedan ska vi komma ihåg att militär upprustning inte bara innebär enorma ekonomiska kostnader, utan riskerar att komma med kostnader så som att den ökar den globala osäkerheten genom polarisering och konflikt­eskalering, samtidigt som den bidrar till allvarliga miljö- och klimatmässiga påfrestningar.

Frankrike och Norges ledare har, till skillnad från Sveriges, utmanat genom att göra något så livsviktigt och självklart som att stå upp för den internationella rätten. Det regelverk diplomaten Jan Eliasson brukar säga är små staters främsta försvarslinje och garant för säkerhet. Frankrikes president Macron och Norges statsminister Gahr Støre stämde sunt nog inte in i Natos generalsekreterares Rutte felaktiga beskrivning om att USA:s bombningar av Irans kärnenergianlägningar var i linje med folkrätten.

Ruttes lovord till Trump och USA:s agerande bekräftar det vi i Svenska Freds varnade för i samband med att Sverige gick med i Nato, nämligen att Nato inte är någon aktör med internationell rätt i fokus och att det är USA:s vilja som de facto styr. Nato är uteslutande en militärorganisation vars kärna vilar på avskräckning, kärnvapen och kollektivt självförsvar. USA, ett land som än en gång bryter mot folkrätten.

USA:s agerande – och övriga Natomedlemmars oförmåga att kritisera det – ökar säkerhetshotet mot oss alla. Det kan också öppna upp för andra länder att agera likadant.

Diplomaten och Natoexperten Ulla Gudmundson skriver i Aftonbladet; “Den flagranta dubbelmoralen i de europeiska stormakternas och kommissionens hållning till Rysslands krig i Ukraina respektive Israels och USA:s mot Iran har gjort det mycket svårt för Europa att bli en tredje kraft, som står upp för universella värden och folkrätten i en era av naken maktpolitik. För både EU och Nato är det i nuläget omöjligt att gentemot ”den globala södern” hävda dessa värden. I Peking gnuggar man händerna.”

Andra vinnare efter mötet är naturligtvis vapenindustrin. Donald Trump hymlar inte med att han vill att Europa nu ska köpa just amerikanska vapen för de enorma beloppen. För Sverige innebär det nya beslutet om 5% av BNP till försvaret ett tillägg på ca 65 miljarder per år t.o.m 2030 utöver de 186 miljarder kronor per år som redan klubbats till försvaret. Det kan jämföras med Polismyndighetens anslag som per år ligger på ungefär 45 miljarder.

Mötet kommer också att minnas för att det var ett Nato i kris som träffades. Det var inte länge sedan USA hotade om att invadera alliansmedlemmar som Grönland, göra anspråk på Kanada och chockera med att rösta i linje med Ryssland i FN angående Ukraina. Trump har också gjort uttalanden som visar att  det inte ens råder enighet om den egentliga innebörden av Natos centrala artikel 5, som säger att om ett Natoland attackeras så ska andra medlemsländer komma till detta lands försvar.

Det årliga mötet har ambitionen att signalera enighet, men att behöva göra det när det i själva verket är en organisation i kris fick mig att tänka på den klassiska sagan “Kejsarens nya kläder”, där Trump är kejsaren som alla vill hålla på gott humör – och som alla rättar sig efter!

Jag önskar så att Sverige skulle våga agera som barnet i sagan och inte spela med i något slags nervöst daltande utan säga det uppenbara, att kejsaren är naken.

Just nu vågar Sveriges regering inte ens stå upp konsekvent för folkrätten. När alliansens tyngsta medlem bryter mot den är Sverige tyst. Jag tycker det är både förödmjukande och skamligt.

Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se