DEBATTARTIKEL: Kärnvapen skapar en falsk känsla av trygghet för Europa
I kölvattnet av president Trumps andra mandatperiod är frågan om Europas försvar hett omdebatterad. Det sista återstående bilaterala vapenkontrollavtalet mellan USA och Ryssland, Nya START, har gått ut och nu står världen utan verifierbara begränsningar av världens två största kärnvapenarsenaler. Nu höjs röster för andra alternativ av kärnvapenavskräckning, men det är helt fel väg att gå. Att bana väg för en politik som tillåter massförstörelsevapen mot civila gör ingen säkrare
Debattartikel i Göteborgs-Posten 19 februari 2026
Diskussioner har förts om att Frankrikes kärnvapen ska ställas till förfogande för hela Europa. Detta är inte en ny fråga, Frankrike har sökt ekonomisk avlastning för sina kärnvapen i decennier. Men framtiden är osäker: inför det franska presidentvalet 2027 har de högerextrema tydligt markerat att det inte är aktuellt att dela Frankrikes kärnvapen med Europa. Att byta ut en amerikansk högernationalist mot en fransk kan inte anses stärka europeisk säkerhet, även för de mest bokstavstrogna kärnvapenivrare.
Vi menar att denna diskussion är djupt oroande. Fördjupat samarbete kring kärnvapenavskräckning i Europa ökar inte vår säkerhet. Argumentationen bygger på en felaktig analys och oförståelse för kärnvapnens katastrofala konsekvenser, vilket riskerar att normalisera en politik som i praktiken förbereder för användning av massförstörelsevapen mot civila.
Ovilja att nedrusta
Att ställa Frankrikes kärnvapen till förfogande för Europas försvar skulle stå i strid med icke-spridningsavtalets anda. Avtalet har funnits sedan 1968 och är en bärande del av den internationella regelbaserade ordningen. Redan i dag står avtalet under stor press genom den ökade risken för kärnvapenspridning och kärnvapenstaternas ovilja nedrusta sina befintliga arsenaler. När Nya START nu har upphört försvagas den globala arkitekturen ytterligare. Den utmaning mot icke-spridningsavtalet som utvidgningen av det franska kärnvapenprogrammet skulle innebära riskerar att vårens översynskonferens av icke-spridningsavtalet totalt havererar med stor osäkerhet som följd.
Erfarenheter från Frankrike visar dessutom att innehav av kärnvapen inte nödvändigtvis skapar säkerhet ens för de stater som har dem. En färsk undersökning visar att 79 procent av den franska befolkningen är oroliga för att kärnvapen ska komma till användning, antingen avsiktligt eller av misstag. Hela 64 procent tror att det är ett sannolikt scenario. Detta visar att kärnvapen inte heller skapar en upplevd säkerhet i kärnvapenstater.
För att kärnvapenavskräckning ska fungera måste beredskapen att använda kärnvapen vara trovärdig. I praktiken skulle en sådan användning med stor sannolikhet utgöra ett krigsbrott, givet vapnens oförmåga att skilja mellan civila och militära mål och dess globala konsekvenser. Att luckra upp den internationella rätt som ska skydda civila i krig skulle innebära en farlig normförskjutning.
Riskerar svenska soldater att ställas inför rätta för brott mot mänskligheten om Sverige är med och använder kärnvapen? Vilka samhällen blir vi om vi öppet förklarar oss beredda att massmörda civila? Vad har vi då försvarat – och till vilket pris?
Sverige har i decennier framhållit sig som en försvarare av folkrätten och mänskliga rättigheter. Men vår trovärdighet urholkas om vi signalerar att dessa principer endast gäller i tider av mindre geopolitisk oro. Hur kan vi kräva att andra länder ska respektera krigets lagar när vi själva signalerar att de kan åsidosättas när det passar våra egna politiska intressen? Om Sverige inte står upp för folkrätten när det blåser snålt, vem ska då göra det?
Försvara folkrätten
Att ta ett militärt hot från Ryssland på allvar innebär inte att överge internationell rätt varken på kort eller lång sikt. Tvärtom måste folkrätten försvaras i tider av osäkerhet, särskilt de regler som skyddar civila.
International rätt och kärnvapennedrustning är inte ideologi, utan stenhård försvars- och säkerhetspolitik. Kärnvapenavskräckning, som påstås hålla oss säkra, är i själva verket ett av de största hoten mot vår överlevnad som har bromsat framsteg på nedrustningsfronten i flera decennier. Det kan bara beskrivas som en falsk trygghet för Europa. Att försvara folkrätten och multilateralismen innebär inte att ge upp när det blir svårt. Det innebär att stå fast när andra vacklar. Annars underminerar vi själva de regler och värderingar vi säger oss vilja försvara. Och vilket land har vi då blivit?
Vendela Englund Burnett, ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen
Kerstin Bergeå, ordförande Svenska Freds och Skiljedomsföreningen
Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen/SweFOR
Sanna Wolk, ordförande Svenska FN-förbundet
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Thomas Jonter, ordförande svenska Pugwash
Frida Bengtsson, Sverigechef Greenpeace Sverige
