KRÖNIKA: Gravarna fattas i försvarets nya krigsfilm
Är det en trailer för en ny krigsfilm? En reklamfilm för ett tv-spel? Nej. Det är Försvarsmaktens nya kampanj.
Snabba klipp av Jas Gripen-plan, helikoptrar, stridsvagnar, soldater, drönare, vapen med kikarsikten, fallskärmar och militärfartyg. Skrik. Kamouflage. Och så, i filmens crescendo, en bomb som exploderar. Ackompanjerad av dånande helikopterljud och intensiv musik. En bomb som hade kunnat vara släppt av en rysk, iransk eller israelisk angripare. Då hade den symboliserat död, terror och förstörelse.
Men nu är den svensk. Och därmed ska den plötsligt framstå som något imponerande. Något att känna stolthet över.
”Vi får se explosionen men inte kropparna som ligger kvar efteråt. Vi får se soldaten i stridsutrustning men inte veteranen som vaknar av mardrömmar tjugo år senare. Vi får se vapnen men inte gravarna.
Är det en trailer för en ny krigsfilm? En reklamfilm för ett tv-spel? Nej. Det är Försvarsmaktens nya kampanj.
”Offret av ungdomen är den tribut som krigsguden begär.” Orden skrevs av Elin Wägner efter första världskrigets fasor. Hon vandrade bland tiotusentals vita kors på militärkyrkogårdarna i Flandern och såg det som krigspropagandan alltid försöker dölja: de unga liv som offras. Pojkar som aldrig hann bli vuxna. Kroppar som stympats.
”Och vid varje kors står en osynlig skara av gråtande mödrar … Och därför måste vi vidmakthålla alla dessa drömmar om krigets ära, om segern, om hjältemodet, för annars blir alla dessa unga döda ett meningslöst offer!”
Mer än hundra år senare är det svårt att inte tänka på Wägner när jag ser Försvarsmaktens mångmiljonsatsning på pr. Kriget framställs som spännande och högteknologiskt. Kampanjens slogan är ”Allt annat än lagom”. Försvaret ska minsann inte ursäkta sig eller vara återhållsamt. Tvärtom. Svenskarna ska vänja sig vid tanken på en militär upprustning utan motstycke i modern tid.
”Ska vi ha ett större försvar än vad som behövs? Kärnvapen på svensk mark? Truppminor?”, frågade Göran Greider när kampanjen presenterades.
Det är frågor som förtjänar ett svar. För vad är egentligen fel på lagom? Jag har alltid trott att måttfullhet och varsamhet med skattebetalarnas pengar är det vi vill ha i en demokrati. När blev Försvarsmakten den enda myndighet som öppet kan göra reklam för motsatsen?
Sverige står inför historiskt stora försvarssatsningar. Mångmiljardbelopp ska avsättas till militär upprustning under kommande år. För att sådana prioriteringar ska accepteras krävs mer än politiska beslut. De kräver också folklig uppslutning. Det enda makthavarna inte har råd med är en opinion som börjar ställa frågor.
Vad hade pengarna kunnat användas till i stället? Ger en fortsatt militär upprustning verkligen säkerhet?
Det går att kalla detta propaganda. Inte i någon förenklad mening där propaganda bara är något som auktoritära stater sysslar med. Propaganda är budskap som genom bilder, språk och symboler med syfte att påverka hur människor tänker, känner och agerar. Försvarsmaktens kampanj vill skapa känslor av stolthet, fascination och identifikation med den militära makten. Enligt Myndigheten för psykologiskt försvar är propagandans syfte alltid att påverka hur människor känner, tänker och att ändra deras övertygelser eller beteenden.
”Vi får se explosionen men inte kropparna som ligger kvar efteråt.
Men det finns något som saknas.
Vi får se explosionen men inte kropparna som ligger kvar efteråt. Vi får se soldaten i stridsutrustning men inte veteranen som vaknar av mardrömmar tjugo år senare. Vi får se vapnen men inte gravarna.
Krig måste alltid paketeras i berättelser om ära, mod och nationell stolthet. Om människor såg kriget sådant det faktiskt är, blodigt, smutsigt och meningslöst, skulle få vara villiga att offra sina liv eller sina barn till det.
Kerstin Bergeå, ordförande för Svenska Freds
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 15 juni 2026.
