PAX #1 26: ETT LIVSFARLIGT STEG BAKÅT – DÄRFÖR MÅSTE SVERIGE STÅ FAST VID FÖRBUDET MOT PERSONMINOR
Det internationella förbudet mot personminor är i ett allvarligt läge. Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har nyligen lämnat avtalet, och Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill att Sverige överger förbudet.
Text i Fredstidningen PAX #1 2026
Våren 2026 utreder Utrikesdepartementet utreder frågan med fokus på Natosamarbete och militär samverkansförmåga, i och med att Finland och de baltiska länderna har lämnat avtalet. Men den mest avgörande frågan riskerar att hamna i skymundan: konsekvenserna för civila.
Ottawakonventionen, förbudet mot personminor, kom till 1997 efter ett unikt samarbete mellan stater, civilsamhälle, humanitära organisationer och militära experter. Resultatet blev ett förbud mot användning, produktion, utveckling och lagring av personminor – vapen som orsakar enormt och långvarigt lidande. Konventionen har haft stor effekt: produktionen har minskat kraftigt, miljontals minor har förstörts och användningen är idag nästan helt begränsad till få stater utanför avtalet.
År 2024 var upp till 90 procent av offren civila, nästan hälften barn.
Personminor – ofta missvisande kallade ”truppminor” – är konstruerade för att detonera när en människa kommer i närheten. De kan inte skilja mellan soldater och civila och fortsätter att döda långt efter striderna. Erfarenheten från konflikter världen över är tydlig: barn, bönder och människor på flykt drabbas i hög utsträckning. År 2024 var upp till 90 procent av offren civila, nästan hälften barn. Denna urskillningslösa verkan gör personminor oförenliga med internationell humanitär rätt.
Förespråkare för återinförandet av personminor hävdar att säkerhetsläget kräver det, att minor har militär nytta och att tekniken blivit säkrare. Men dessa påståenden saknar stöd. En omfattande studie av Internationella Rödakorskommittén med militära experter från 19 länder konstaterade att personminor har liten eller ingen militär effekt. Samma slutsats har dragits av militära befälhavare i bland annat Lettland och Estland. Rödakorskommittén har även undersökt användningen av personminor i Ukraina och fann inga betydande bevis för att de gett någon mätbar militär fördel.
Argumentet om “säker” eller “smart” teknik är i sig problematiskt. Ottawaavtalet förbjuder inte bara användandet utan även utvecklingen av personminor, vilket innebär att dagens minor i stort sett är samma som på 1990-talet. Om stater hävdar att de utvecklat säkrare minor måste de visa full transparens – bevisbördan ligger på dem som vill återinföra vapen som tidigare bedömts som oacceptabelt farliga.
Att tre riksdagspartier vill överge ett avtal som är gjort för att skydda civila i ett potentiellt krig är oroande.
Om Sverige skulle börja använda minor skulle de läggas ut på svenskt territorium, vilket innebär en stor risk för den egna civilbefolkningen. Att tre riksdagspartier vill överge ett avtal som är gjort för att skydda civila i ett potentiellt krig är oroande. Minor är också betydligt lättare att lägga ut än att röja; röjning är tidskrävande, kostsam och farlig och kvarstår i årtionden.
Att ta hotet från Ryssland på allvar innebär inte att överge internationell rätt. Tvärtom måste folkrätten försvaras i tider av osäkerhet, särskilt de regler som skyddar civila. Med 161 statsparter är Ottawakonventionen ett av de mest framgångsrika humanitära nedrustningsavtalen i modern tid. Sverige bör stå fast vid förbudet och tydligt fördöma alla försök att urholka det. Att överge Ottawakonventionen vore inte bara ett moraliskt svek – det skulle utsätta den egna befolkningen för livsfara och bidra till en farlig urholkning av internationell humanitär rätt.
Skribent: Gabriella Irsten
