INNEBÄR RYSSLAND AGERANDE MOT GEORGIEN OCH UKRAINA ATT SVERIGE ÄR HOTAT?

Svenska Freds fördömer Rysslands agerande i Ukraina och Georgien. Det ryska auktoritära styrets agerande i dessa länder och gentemot sin egen befolkning, är djupt oroande och allvarlig. Vi ser också hur Rysslands agerande i bland annat Ukraina påverkar den internationella säkerheten, ökar risken för väpnad konflikt och skapar spänningar internationellt som behöver hanteras för att undvika upptrappning. 

 

Med det sagt så bör de påpekas att både Georgien och Ukraina är forna Sovjetrepubliker. Vid Sovjetunionens fall hamnade många angränsande delstater i både Ukraina och Georgien, tex  Sydossetien och Abchazien i Georgien samt Donetsk i Östra-Ukraina, som till viss del fortfarande har väldigt starka band till Ryssland.  Det legitimerar inte på något sätt Rysslands agerande i dessa länder men det är viktigt att se skillnaderna mellan rysk aggressivitet mot dessa länder jämfört med till exempel Sverige. Trots att det militära hotet är riktat mot Ukraina ger medierapporteringen dock till stor del intrycket av att Ryssland är på god väg att anfalla Sverige, även om Försvarsmakten återkommande kommunicerat att den risken är mycket låg.  

 

Den svenska medierapporteringens fokus på en attack mot Sverige är mycket oroväckande. Både för att den skapar oro och stress, men framförallt riskerar den att överskugga det riktiga hotet, nämligen det ryska auktoritära styrets aggressivitet mot Ukraina och sin egen befolkning. Istället för att ha en debatt om hur vi i Sverige på bästa sätt kan stötta arbetet för en demokratisk utveckling i Ryssland och bidra till en fredlig lösning på konflikten i Ukraina, har fokus istället legat vid spekulationer om till exempel hur ett krig mot Sverige kan börja

 

Denna rapportering gynnar endast politiker och andra aktörer som förespråkar ännu större  ökning av försvarsanslagen och ett svenskt medlemskap i Nato. Det svenska försvaret är dyrt och upptar en stor del av Sveriges budget, pengar som skulle kunnat användas till att bemöta andra akuta och mer sannolika säkerhetshot, såsom exempelvis vården och att förebygga  och åtgärda klimatförändringarna.