Vilka är argumenten för vapenexport?

Historiskt sett har den svenska vapenexporten varit grundad i svensk neutralitetspolitik. Eftersom Sverige ville stå utanför allianser som skulle kunna påverka Sveriges möjligheter att förklara sig neutral i en väpnad konflikt var tanken att vi också var tvungna att ha ett starkt militärt försvar och en industri som kunde producera all den krigsmateriel som Sverige ansåg sig behöva. På det sättet skulle Sverige vara oberoende av andra stater för sitt försvar. För att ha råd med denna politik ansågs det nödvändigt att Sverige också kunde exportera krigsmateriel till andra för att inte utvecklingskostnaderna skulle bli allt för höga.

 

Även om Sverige inte längre har en neutralitetspolitik och inte längre ambitionen att ställa sig neutral eller vara oberoende av andra stater lever detta motiv kvar. Eftersom i princip alla större system idag innehåller en stor andel internationella delar går det inte heller att producera enbart i Sverige och därmed inte heller att göra sig oberoende med hjälp av egen produktion. 

 

Vapenföretagen behöver sälja mer än vad det svenska försvaret behöver köpa in. För att vapenföretagen ska kunna göra vinster på en otillräcklig marknad tillåts och stöds vapenexport aktivt. Nya säkerhetspolitiska argument för krigsmaterielexport är också bland annat att det ger Sverige inflytande och insyn i olika militära forum eller kan bidra till att skydda handelsvägar till Sverige.

 

Enligt riksdagens riktlinjer bör krigsmaterielexport medges “endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt”. Lag (2018:135).

 

Här hittar du även vår argumentationsguide om vapenexport.

 

Källa: Boken Den svenska vapenexporten, Lag (1992:1300) om krigsmateriel.

 

Uppdaterad 2020-04-21