PAX#3 23: FREDSCOACHEN HANNA REFLEKTERAR ÖVER GÄNGVÅLDET
En 12-årig flicka går ut med hunden och kommer aldrig hem igen. En 15-årig pojke är på fel plats vid fel tillfälle och får aldrig möjlighet att följa sina drömmar. En 13-årig pojke dras in i ett gängkrig innan han hunnit sluta grundskolan och hamnar utanför samhället, kanske för resten av sitt liv. Allt fler drabbas av gängrelaterat våld; är det verkligen fred i Sverige?
De senaste åren har det varit svårt att undgå gatuvåldet och den otrygghet det innebär för många människor i Sverige. Det har minst sagt varit en politiskt diskuterad fråga och som fyllt nyhetsflöden, men sällan får berättelserna från de som drabbas av gatuvåldet höras.
Flertalet åtgärder har presenterats för att komma till roten med problemet genom hårdare tag, men vi behöver ställa oss frågan, vem drabbas av osäkerheten och vilken sorts säkerhet vill vi skapa?
Hållbar fred kräver att alla människor får sina rättigheter tillgodosedda och känner sig säkra i sin vardag; hållbar fred kräver mänsklig säkerhet. Men när barn dras in i dödligt våld och föräldrar tvingas begrava sina barn, när barn i drabbade områden inte kan leka fritt i lekparken och när ungdomar i samma områden inte kan vara ute i sina bostadsområden på kvällen, går det att ställa sig frågan om vi verkligen har fred i Sverige.
61 personer miste livet till följd av dödsskjutningar under 2022, varav majoriteten av dem var under 30 år och bosatta i utsatta områden. 2022 var också ett år då Sverige la 1,2% av BNP på det militära försvaret, vilket motsvarar 76,6 miljarder kronor. Med ett inträde i Nato och höjda försvarsanslag planeras denna siffra att nästan fördubblas – allt för att garantera Sveriges säkerhet. Det får mig att fundera på vems och vad för sorts säkerhet det är som prioriteras, och på bekostnad av vad?
Jag funderar också på de knappa resurserna det vittnas om för det förebyggande arbetet, såsom insatser för att skapa trygga områden, för att unga ska klara grundskolan och för att unga ska kunna ta sig ur gängkriminalitet. Det är en fråga om resursfördelning och prioriteringar. I den militära upprustningshetsen som pågår riskerar åtgärder som främjar mänsklig säkerhet att hamna i skymundan. Vi måste därför få till ett samtal som utgår från de som drabbas och som inkluderar det förebyggande perspektivet. Vi måste fortsätta att ställa oss de avgörande frågorna; Har vi verkligen fred i Sverige? Vems röster får höras? Vem skapar de säkerhetspolitiska insatserna säkerhet för? Och vilken sorts säkerhet prioriterar vi?
Skribent: Hanna Mustajbegovic
Hanna gick Fredsakademins freds- och ledarskapsutbildningen våren 2023 och studerar just nu sitt sista år på internationella samhällsvetarprogrammet, inriktning fred och utveckling på Linneuniversitetet.
Vill du ta del av berättelser från de som drabbas av våldet och läsa om vilka huvudfrågor och åtgärder som behöver prioriteras? Läs om initiativet Kollektiv Sorg: instagram.com/kollektivsorg
