SVENSKA VAPEN I HÄNDERNA PÅ AZOVBATALJONEN OCH DEN RYSKA ARMÉN
Under onsdagen kunde Rapport (SVT) berätta att den svenskutvecklade pansarvärnsroboten Robot 57, även kallad NLAW, som skickats till Ukraina av Storbritannien nu har hamnat i Rysslands händer. Rysk militär ska ha sagt att dessa vapen nu ska användas mot Ukraina i kriget. I januari i år levererade Storbritannien en vapenleverans till Ukraina som innehöll den svenska pansarvärnsroboten, som utvecklats av Saab och exporteras till Storbritannien sedan 2002. En brittisk export av svenska pansarvärnsvapen till Ukraina har troligen fått tillstånd från den svenska myndigheten ISP, eftersom all vidareexport som regel kräver ett godkännande från Sverige. ISP vill dock inte svara på vad som gäller för denna export och vilka tillstånd som givits utan hänvisar till sekretess.
Detta är dock inte första gången som dessa vapen hamnar i för många av oss oväntade händer. I förra veckan rapporterades om hur Nato utbildade ukrainska soldater i hur man använder Robot 57/NLAW, bland annat den högerextrema ultranationalistiska Azovbataljonen. Azovbataljonen har som en av många frivilliga ukrainska bataljoner kämpat mot ryskstödda separatister och ryska styrkor i östra Ukraina. Sedan 2014 har Azovbataljonen officiellt blivit en del av den Ukrainska armen.
Ända sedan Rysslands annektering av Krim har Kreml hävdat att Ukraina styrs av nynazister och antisemiter som är inställda på att förfölja och terrorisera den rysktalande befolkningen i Ukraina. Detta är bevisligen falskt. Högerextrema partier i Ukraina har, till skillnad från i många andra Europeiska länder, misslyckats med att bli invalda i parlamentet. Men att Ukraina precis som många andra länder har ett växande problem med nationalism och högerextrema grupper är fortfarande ett faktum. Idag kämpar Azovbataljonen tillsammans med resten av Ukraina mot det ryska angreppet. Men vad händer sen? Vi vet att särskilt denna sorts lättare vapen lätt hamnar på villovägar och har ett långt liv även efter att väpnade konflikter tagit slut. Krig och konflikt leder också ofta till ökad nationalism och radikalisering, vilket skapar nya problem efter att kriget är över.
Vi har gång på gång sett exempel på hur vapen ämnade för en sak senare har använts på ett annat sätt. Små och lätta vapen kan ha en lång livscykel och ges vidare, stjälas, användas som betalningsmedel, glömmas bort och övertas. De man ville stödja kan också bli ens fiende. Ett av de tydligaste exemplen är hur amerikanska vapen hamnade hos individer och organisationer som senare kom att bilda terrorgruppen Al Qaida, genom de vapen som CIA överfört till afghanska mujihideen under kriget mot den sovjetiska ockupationen av Afghanistan. Då som nu är det uppenbart att avsikten med vapnen inte var att stärka terroristorganisationen eller motståndaren, men krig är oförutsägbart. Även svenska vapen har många gånger hamnat i fel händer och på andra ställen än dit de exporterats. Vi har bland annat nåtts av bilder och filmer på granatgeväret Carl Gustav hos den islamistiska Al-Shabaab-milisen i Somalia, hos rebeller i Libyen och Syrien och hos Myanmars armé och på pansarskottet AT4 hos privata säkerhetsstyrkor i Irak.
Nu höjs rösterna om att Sverige bör skicka ytterligare vapen till Ukraina, något som statsminister Magdalena Andersson också har öppnat upp för. Riskerna med att Sverige stödjer Ukraina med vapen är många. Att de nu eller i framtiden vänds emot de vi vill skydda är en av dom.
Läs Svenska Freds kommentar om Sveriges vapenstöd till Ukraina HÄR.
